Modern? Inte alls. Tillförlitlig? Absolut! 1962 var Jakob Horvats L 3000 inte bara mer än 20 år gammal, utan den hade också kört 2.239.000 kilometer på de ofta ojämna vägarna i f.d. Jugoslavien enbart i Horvats ägo. Horvat köpte den 1940, körde den först med diesel och bytte till vedgasdrift två år senare på grund av dieselbristen. Då hade bilen redan gått 261.000 kilometer och var sin ägare trogen med bara två stora reparationer under alla år. Att Horvat håller bilen kär är självklart. ”Alla originaldelar som har bytts ut vid reparationerna är fortfarande i min ägo”, säger han. Kanske går hans L 3000 än idag?

Medan ungefär 80 procent av hushållen i Belgien år 1962 fortfarande värms upp av kol, ”används ofta eldningsolja för centralvärmen i bostadshus, industribyggnader etc.”, säger redaktionen. En växande verksamhet, till exempel för Chantier Houiller från Bryssel som satsar på L 312, L 328 och LS 328. Ett viktigt argument för bilarna med stjärnan är rationaliseringen av vagnparken och dieselbränslet, säger driftchefen Weits: ”Våra lastbilars motorer är i drift dagligen från klockan sju på morgonen fram till midnatt utan avbrott. 23–25 liter dieselolja kan jämställas med en förbrukning av 55 liter bensin. […] Fordonen renoveras så grundligt på sommaren att det inte kan uppstå några haverier under den enorma belastningen på vintern. Här har du”, säger Weits, ”ett ytterligare argument för Mercedes‑Benz-bilarna. Vi har faktiskt nästan inga haverier med era bilar.”

Rationalisering är även en princip inom försäljningen hos Chantier Houiller: Fastighetsförvaltningar och privata hushåll kan teckna abonnemang på oljeleveranser. ”För varje abonnent förs ett registerkort som visar när eldningsolja måste fyllas på. […] Man kan samordna leveranserna så att de boende får sin leverans i tur och ordning längs en hel gata.”

Helt andra flytande ämnen transporterar Acide Carbonique Pur (A.C.P.): I fem fabriker tillverkar företaget kolsyra, propangas och butangas. De komprimerade slutprodukterna levererar L 328 över hela Belgien. Amerikanska bilar användes under kriget, berättar generaldirektören Marquis de Murga – man var glad över att ha några lastbilar överhuvudtaget. Av rationaliseringsskäl byter A.C.P. till Mercedes‑Benz: ”Nyttolasten motsvarar exakt en dagsleverans. Det sparar vägsträcka och hjälper oss att undvika övertid”, säger Marquis. Även fordonens robusthet bidrar till beslutet: ”Reparationer? Jag kan inte säga något om detta eftersom jag inte har behövt utföra någon, trots att de flesta fordonen har kört mellan 40.000 och 50.000 kilometer om året”, säger de Murga. Allt som allt är lastbilarna ett felfritt visitkort – och de lackeras dessutom om varje år!

Många leveranser går redan över gränsen: ”En Mercedes‑Benz-lastbil av typ L 312 med 4.600 kg nyttolast förser den belgiska armén i Tyskland med köttvaror genom regelbundna körningar. ’Den här bilen räcker dock inte’, säger chefen för Mertens. ’Vi använder tre stora Mercedes‑Benz-bilar (L 322, LP 322 och LP 312) och därtill tio stycken L 319’.”

Entusiasmen bygger på erfarenhet: ”En L 3500 av årsmodell 1952 körs fortfarande dagligen med den första motorn och en kilometerställning på hela 513.000 kilometer.” Mertens fortsätter: ”Vi är mycket krävande när det gäller kundservice eftersom vi inte accepterar minsta slarv, särskilt hos Mercedes‑Benz. Just därför köper vi ju Mercedes‑Benz.”

Hur får man plats med allt: ”På grund av Daimler‑Benz AG:s ytterst omfattande produktionsprogram kan vi tyvärr inte behandla hela programmet i varje utgåva. Om du vill ha en exakt beskrivning av en typ som inte beskrivs, ber vi dig begära en sådan av oss. Frågor av alla slag kommer vi att besvara omgående.” I vilket fall: En översikt ger dig en uppfattning om vidden av möjligheter.